I dag accelererar det internationella diplomatiska tempot här i New York högst avsevärt.
Klockan nio öppnar FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon den Summit on Climate Change som ett 100-tal stats- och regeringschefer väntas delta i.
Till dem som kommer att tala där hör president Obama, Kinas president Hu Jintao och Fredrik Reinfeldt.
Och jag skulle tro att mycket av intresset kommer att koncentreras kring vad vi kommer att få höra från Kina. Men jag kommer att lyssna uppmärksamt också på andra för att bättre kunna bedöma hur förutsättningarna för klimatmötet i Köpenhamn utvecklas.
Senare under dagen kommer med all sannolikhet mötet mellan president Obama, president Mohammed Abbas och premiärminister Netanyahu att tilldra sig stor uppmärksamhet. Dess betydelse behöver jag knappast betona ytterligare.
Själv kommer jag då – efter att först ha varit med om klimattoppmötet – att leda trojkamötet mellan Europeiska Unionen och Gulf Cooperation Council. På agendan kommer – förutom förutsättningarna för en fredsprocess i Mellersta Östern – relationerna till Iran att vara en viktig punkt.
Mot slutet av dagen kommer jag att vara koncentrerad på den serie av möten vi har med USA i form av utrikesminister Hillary Clinton.
Förutom mitt eget möte med henne – med snabb dialog också om toppmötet mellan EU och USA i Washington i början av november – handlar det om att leda det gemensamma möte vi 27 europeiska utrikesministrar har med henne.
Och det mötet övergår sedan i den s k transatlantiska middag där också länder som inte är medlemmar i EU kommer med – Norge och Turkiet bland dem.
Agendan? Klimatfrågan, Afghanistan, Mellersta Östern, Rysslandsrelationen, energisäkerhet, den iranska frågan och en hel del annat…
Men nu är det frukost nere på syltan i hörnet och telefonkonferens med Stockholm och Bryssel som inleder dagen.
...